Hemma hos mig just nu: Mio spelar Nintendo Wii och lilleman ligger och sover sött. När han inte sover på dagis är nattningen a piece of cake så att säga. Ungefär 30 sekunders killekill på magen, sen på med lite godnatt-musik och ”Mamma ska bara gå och duscha, jag kommer snart” och så går jag ut, är borta 20 sekunder, tittar in igen och… Zzzzzz… Enkel match. Historien om hur det går till när han har sovit på dagen är långt mer komplicerad och inte alls lika rolig.
Fråga: Hur mycket sånt där opedagogiskt spel ska man tillåta egentligen? Mio är en, så att säga, periodare som ibland inte bryr sig det minsta om spel medan han under andra perioder knappt kan tänka på nåt annat. Jag är en sån som inte gillar att han spelar när det är solsken och som inte gillar när det tillbringas för mycket tid där. Var går gränsen? Vad tycker ni?
Är inte alls förtjust i tv/dataspel. Känns som tiden som spenderas med det kan användas till så mycket annat ; )
Men Oliver, som är 8, vill spela nån gång i veckan bara så det är inget problem för oss. Skulle aldrig vilja att han spelade varje dag…
Jag tycker nog att det där svaret inte var till någon hjälp alls. Om ditt barn bra vill spela en dag i veckan, fine!
Jag har själv inte barn och därför inte någon erfarenhet av den här tv-spelsproblematiken. Däremot kan jag som vuxen ha en syn på bruk och missbruk.
Att människor periodar är vanligt men inte helt sunt. Det bästa är väl att lära barnen att analysera vad som gör ett visst beteende och lära dem att dra gränser och föra någon sorts inre dialog. Mina föräldrar tillät inte mig eller min bror att ha en massa tics, tex. När vi började göra något enligt ett särskilt mönster eller hade vissa smått tvångsmässiga idéer så var det ”på oss”. Det har gjort att jag nu som vuxen kan se när jag börjar göra något tokigt och arbeta bort det direkt. Vad jag menar är helt enkelt att jag har lärt mig att bryta en dålig vana. Att förklara och lära ett barn ett tankesätt kan vara bra för hela livet och för bruk som rör betydligt allvarligare saker än tv-spel. Prata om hur och varför redan från tidig ålder och på så sätt lära barnen att reflektera.
För övrigt tror jag att det kan vara bra för barn att få spela även opedagogiska spel ibland. Det är vår tids lek. Det som blir förbjudet kan också bli väldigt lockande :-).